Sedan jag köpte min systemkamera förra året har mitt liv ändrats radikalt. Nu när jag sitter här å tänker tillbaks på hur jag var å hur jag upplevde min vardag innan jag började fota blir jag nästan rädd och orolig. Då va jag mycket hemma å kände tristes för det ena å det andra. Jag hade ingen lust eller känsla av mening med mitt liv. Jag letade hela tiden efter meningen och trampa mig fram å kände” nej jag orkar inte”.
Men nu har jag hittat meningen och livslusten. Kan kanske låta idiotiskt att en kamera kan göra en lyckligare. Men sanningen är att jag är ute varje dag å fotar eller reser till andra städer å fotar. Att känna värmen och tacksamheten från andra människor när jag har fotat dom eller få bra kritik på mina bilder får mig å växa som människa. När jag kommer ut så träffar jag hela tiden nya människor eller nån överraskning i skogen. Som när jag satt ned på en bänk vid en sjö å kollade igenom mina bilder som jag nyst hade tagit – plötsligt rasslar det till i sjön där jag satt å jag fick ett syn jag aldrig kommer glömma. En orm på nästan 2 meter plaskade ned å simmade för livet. Den hade nog sett mig å blev rädd.
Tur som va hade jag kameran å fotade ögonblicket som jag aldrig glömmer! Å så har mina lungor fått andas in ny luft när kommer ut i skogen. Jag får utlopp för min kreativitet som tydligen aldrig har några gränser å det har nog fått min själ å känna ro också. Det finns hela tiden nåt nytt å fota eller hitta på. Jag hinner inte tänka så mycket längre eller grubbla på en småsak som blev jättestor!
Nu får jag mättat mitt inre med min hobby: Nämligen å se allt i ett annat perspektiv – igenom kameran!!!
Ha det gott!
Ett smakprov från i dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar