Jag fick inget glatt svar eller rättare sagt besked om min fråga om tandvårdsstöd som jag hade tagit upp med psykiatriska öppenvården i Vimmerby. Som förra detta stockholmare hade jag fått utfärdat ett tandvårdsintyg från landstinget där. Detta p.g.a att jag äter mediciner som ger muntorrhet, nåt som är vanligt när man är insatt på psykofarmaka. Detta i sin tur påverkar tandhälsan med hål i tänderna som kan kosta en förmögenhet.
I många fall har jag dragit mig för att gå till tandläkaren för att det är för dyrt ( det räcker jo med att man öppnar munnen så kostar det typ 500 kr ). I.o.m detta så blir slutresultatet när verkligheten kommer i fatt än å det har gått några år, så har dom flesta tänderna “ rasat “ och då blir inte notan liten precis. Det kan handla om 20 – 30.000 kr. Å det är jo inte precis vad man har råd med när man har sjukersättning. Det är jo allment känt att man inte har något val än att gå till socialen i slutändan.
Landstinget i Kalmar resonerar följande; Kan inte patienten eller inte har insikt att föra tandborsten från handen in i munnen å borsta tänderna, så får man tandvårdsstöd. Annars har man inga rättigheter att få stöd. Med andra ord så ska man vara psykotisk. Å då kan man jo fråga sig om en person som är psykotisk vet sina rättigheter!
Tycker det är skrämmande att man kan resonera på detta viset. Å framför allt att det ska vara så stora skillnader från landsting till landsting.
Långsiktighet är nåt landstinget helt förbisett. Att spara pengar kan jag förstå, men att bolla det över till socialen det kan jag verkligen inte fatta. Dom pengarna ska gå till nåt helt annat. Till dom behövande!!!
Förebyggande vård kan i slutresultatet ge sparade pengar.
Argumentet räcker inte!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar