Efter mycket kämpande med biverkningar av stratteran fick jag ge upp och gå tillbaks till min gamla medicin Concerta. Mina påtagligaste biverkningar var mitt skiftande humör samt att jag kände mig som om jag var i nån slags dvala. Det låter säkert som ett skämt, men så är inte fallet. Visst – björnen går jo i dvala på vintern. För mig kändes det som en påtvingat och obehaglig känsla. Jag ville inte prata om det med någon först för vissa skulle väl få för sig att jag hade fått någon slags psykos och trott att jag var en björn. En björn i dvala!
Det skulle sett ut det. I dag kan jag skratta om det, men då när jag hade den hemska känslan var det absolut inget kul. Det var som en mardröm som inte ville släppa taget – tills den dag jag gick in på fass sin hemsida och läste på om biverkningarna. Å ta mig fan sto det som en möjlig biverkning. En biverkning som kunde ge en känsla av dvala har jag värken hört eller läst om innan. Jag slutar aldrig att överraskas av dessa biverkningar på mediciner som gör en sjukare än friskare. Det finns t.o.m biverkningsmediciner som har biverkningar.
Men nu är det bara att ta nya tag å försöka på nytt och hoppas på det bästa. Hålla mig till anvisad dos och sköta Concertan. Min kontaktperson sa till mig en gång : ( något som har etsat sig fast i minnet ) “Jag kan hjälpa dig att hålla skeppet flytande. Du styr rodret medan jag hjälper dig med seglen så du kommer åt rätt riktning. När du känner dig redo och stärk nog styr du skeppet och tar hand om seglen själv och är din egen styrman och kapten “
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar