“ Voxra har gett mig en mening med livet “

Nu har jag haft Voxra ett tag. Som jag tidigare skrev  att jag kom på mig själv att jag satt å småskrattade en kväll jag såg en film har kommit till ett stadie jag absolut inte hade förväntat mig. Min vardag har förändrat sig till det positiva med allt vad det innebär. Jag har fått nya vänner som jag bara älskar för att dom har gett mig så mycket glädje å ett innehåll i livet, en mening med livet med andra ord.

Hade jag inte mått så bra som jag gör nu och gett ut den utstrålningen av lycka så tror jag knappast att jag hade varit där jag är nu. Jag har tänkt efter ett tag vad som har förändrats efter att jag började med Voxra: Jag skrattar mera. Jag sover inte mitt på dagen. Jag är ute mycket mera. Jag umgås mycket med mina vänner. Jag har ingen ångest längre. Jag har inte inte varit inlagt på psyket. Med andra ord: “ jag känner mig levande “

Voxra har verkligen hjälp mig

Jag är verkligen överraskat över hur snabbt voxra började fungera positivt. Bara på några veckor märkte jag en förändring. Hur jag märkte det? Jo jag satt å tittade på tv:en en kväll å märkte efter ett tag att jag skrattade åt nåt som var roligt. Detta var ett tag sen tänkte jag för mig själv. Vad händer? Vad nu detta? Hur kan jag plötslig känna mig levande igen.

Efter lite grubblande gick det upp ett ljus för mig. Voxra hjälper! Förut har jag haft efexor men den vart jag så sprattlig av å fick huvudvärk. Jag vill verkligen rekommendera Voxra till andra. Den har inte alls dom biverkningar som andra gamla beprövade antidepressiva medikamenter har. Dessutom fungerar den snabbt å då känner jag mig säkrare på att inte jag ska må dåligt innan den slår till. Många andra antidep kan man jo bli självmordsbenägna av i början men nåt sånt upplevde inte jag med denna. Å då vill jag påpeka att jag har provat det mesta innan.

SANNINGEN BAKOM KULLISERNA

 

Första gången jag fick concerta och den gick ur kroppen så kändes det som en fasa som jag minns från den tiden jag självmedicinerade med amfetamin. Nu för tiden sägs det att jag självmedicinerade, men innan var jag en narkoman som det hette på den tiden innan jag fick diagnosen ADD. Konstig hur dom kan dribbla med sina synpunkter och diagnoser dessa läkare och myndigheter. I dag har jag det i medicin-form så då är det ok. Då är man plötsligt godkänt av samhället och myndigheter.

Men jag fick kämpa för att få min diagnos. Jag gav mig fan på att bli rättfärdigat och la mig frivilligt på behandlingshem i 3 år. Jag är envis å det tror jag har hjälp mig på gott å ont. Jag ger helt enkelt inte upp när jag vet att jag har rätt. Spelar ingen roll hur lång tid det ska ta. Jag var mer eller mindre hatat av båda läkare och en del av dom anställda i.o.m att jag gick i strid mot dom å tog ingen skit fast jag fick lida en hel del för detta. Jag var aldrig fysisk aggressiv utan verbal på ett smart sett som uppfattades som ett hot och rädsla  mot läkare och andra vårdare. Att jag själv har jobbat inom vården gjorde inte saken lättare för jag såg vad som hände med andra ögon.

Att bli behandlat som ett barn och kränkt är det värsta jag vet. Tyvärr är detta vanligt på behandlingshemmen. Det som är mest skrämmande är att dom flesta behandlingshemmen vill bara tjäna pengar och struntar om man är påtänd eller missbrukar inne på avdelningen. Du får bara hålla dig på rummet tills du är ren så dom andra inte blir påverkat å sugen. 2000 pr dygn är vanlig taxa för en klient. Vissa tar in rätts-psykpatienter så dom kan få upp till 9000 kr pr dygn Det är skrämmande. Tyvärr för dom så har jag kontaktat media om detta och länsstyrelsen. Vem fick rätt till slut tror ni?!

En annan grej son jag kom å tänka på nu var hur vanligt det var med våld och slagsmål. Man fick se till å ha ryggen fri helt enkelt. Till slut blev man så van att man helt enkelt inte brydde sig om det kom en stol flaggande eller om någon blev misshandlat eller satte eld på sitt rum.
Men från det ena till det andra så vill jag påpeka detta med avtändningen  som är en obehaglig känsla som bara den som behandlas med concerta kan känna och beskriva. Sömnen påverkas så klart. I dag har jag båda lugnande i form av xanor och lyrika samt nitrasepan till natten.

 
Nej nu blir det natta för mig. Godnatt till alla.

.
Kämpa på för sina rättigheter är nått man måste göra i dag. Det är som jag brukar säga:

“man ska vara frisk för att vara sjuk”

Fick börja om med Concerta

Efter mycket kämpande med biverkningar av stratteran fick jag ge upp och gå tillbaks till min gamla medicin Concerta. Mina påtagligaste biverkningar var mitt skiftande humör samt att jag kände mig som om jag var i nån slags dvala. Det låter säkert som ett skämt, men så är inte fallet. Visst – björnen går jo i dvala på vintern. För mig kändes det som en påtvingat och obehaglig känsla. Jag ville inte prata om det med någon först för vissa skulle väl få för sig att jag hade fått någon slags psykos och trott att jag var en björn. En björn i dvala!

Det skulle sett ut det. I dag kan jag skratta om det, men då när jag hade den hemska känslan var det absolut inget kul. Det var som en mardröm som inte ville släppa taget – tills den dag jag gick in på fass sin hemsida och läste på om biverkningarna. Å ta mig fan sto det som en möjlig biverkning. En biverkning som kunde ge en känsla av dvala har jag värken hört eller läst om innan. Jag slutar aldrig att överraskas av dessa biverkningar på mediciner som gör en sjukare än friskare. Det finns t.o.m biverkningsmediciner som har biverkningar.

Men nu är det bara att ta nya tag å försöka på nytt och hoppas på det bästa. Hålla mig till anvisad dos och sköta Concertan. Min kontaktperson sa till mig en gång : ( något som har etsat sig fast i minnet ) “Jag kan hjälpa dig att hålla skeppet flytande. Du styr rodret medan jag hjälper dig med seglen så du kommer åt rätt riktning. När du känner dig redo och stärk nog styr du skeppet och tar hand om seglen själv och är din egen styrman och kapten “

Att vårdas när man själv har jobbat i vården

I bland har jag märkt-eller rättare sagt ofta, så blir man mottagen på ett annat sett når man själv jobbar eller har jobbat inom vården när man uppsöker vårdcentralen eller ett sjukhus och ska prata med en läkare,(å då är det speciellt läkare jag syftar på). Jag kan komma till vårdcentralen med mitt problem å bli bemött av en läkare som tror han har löst mina problem bara sådär på några minuter igenom att titta lite i min journal, prata med mig och undersöka mig. Å ja! Lite blodprov också-det måste jo förankras i papperna så klart, det får vi inte glömma. Att allt finns där är viktigare än att bli vårdat eller rättare sagt att ta den tid med patienten som är så viktig. Kan uppleva att det är som  löpande-band mottagningar! In ut in ut in å så ut å så är det klart-“nästa tack! “

Å så råkar jag ifrågasätta vissa saker som borde göras på ett annat sett eller föreslår andra metoder. Å jävlar vilka blick jag har fått på mig. Om blick kunde döda är ett vanligt utryck-men här vill jag säga; kom inte å tro att du är någon-blicken.

Då säger jag som jag alltid brukar; “Jag har själv jobbat inom vården så jag vet vad jag pratar om”. “ Jaha-å vart då?!” (standardfrågan) “På Huddinge sjukhus!”

Vops! Vad hände! Det var som å släppa en bomb med splittergrantarer . Reaktionen blir omedelbar å vården blir en annan. Ett helt annat bemötande, som också är och förblir varaktig hos denna läkaren i fråga. Vänliga och osäkra drag i ansikte är den vanligaste reaktionen.  Efter besöket brukar det vara inskriven i min journal att jag har jobbat inom vården-som en sjukdom.

Tråkigt tycker jag att det ska daltas med läkarna och respektera dom och inte våga ifrågasätta vården. Det är vi som betalar för den å då tycker jag att vi ska få nåt tillbaks.

Det är inte –50 talet fortfarande! Det är 2010!!!

Concerta en bra medicin

Nu har jag haft Concerta ett tag och är uppe i 90 mg om dagen. 72 mg på morgonen och 18 mg till lunch. Tycker det funkar rätt bra, jag får mera gjort nu och så ligger jag inte å sover på dagarna som jag gjorde förut.

Stratera har jag provat, men den passade inte mig. Jag blev likgiltig och fick inget gjort och så mådde jag illa.