Fick svaret på dna analysen

I dag var jag i kontakt med polisen i ett ärende som hände för 2 veckor sedan. Vad som hände då vill jag inte gå in på. Men i samband med detta fick jag veta svaret på dna analysen som blev gjort på den fimp som blev inslängd i min brevlåda som rubricerades som försök till mordbrand. Sedan april har jag väntat på detta och jag hade rätt hela tiden. Dom som vet vad som hände kan säkert räkna ut vem det var utan att jag ska utveckla detta i.o.m personen i fråga är så sjuk att jag inte vill hänga ut den.

För min del hjälper det inget. Det är för sent för det. Jag har levt med paranoia länge nog nu. Att polisen hade semester under utredningen är för mig helt sjukt. Att jag skulle få vänta från april i år till nu för å få svaret går över mitt förstånd. Samtidigt fick jag leka polis. Jag har letat efter vittnen som har sett något o.s.v. jag har helt enkelt fåt gjort deras arbete också. Alla förhör har varit genom telefonkontakt.

Tyvärr var det jag som fick sitta inne som i ett fängelse. Jag fick straffet helt enkelt. Sitta inne fick jag besked om från polisen så jag inte skulle bli provocerad och gå till angrep mot personen i fråga eller personerna som det hette då. För det var flera som var inblandat. Jag har ständig varit rädd för å gå å handla eller uträtta andra nödvändiga ärenden. Se till att det inte sto någon runt hörnet å ha ryggen fri har varit påfrestande. Mycket pengar har det gått åt. Jag har fått flyttat till en annan lägenhet. Dragit till Norge för att komma undan å vila upp mig har också kostat en hel del pengar.

• Men pengarna är inget inget i mot vad min psykiska hälsa har kostat mig. Samtidigt i denna väva har jag kämpat för att få en psykolog att snacka med. Varit ut och in på psyket och ständigt påmind läkare och vårdpersonal att dom skulle hjälpa mig i detta ärande utan resultat. Visserligen har dom gjort det dom kunde göra. Men det har heller inte hjälp mig. Det finns jo alltid en gräns där jag ger upp. Å det gör jag tyvärr nu. Att kämpa för sina rättighet så länge jag har gjort det tror jag knappast någon andra har klarat av.

En låt som berör

 

En låt som berör och framför sanningen om svensk psykvård och soc

SANNINGEN BAKOM KULLISERNA

 

Första gången jag fick concerta och den gick ur kroppen så kändes det som en fasa som jag minns från den tiden jag självmedicinerade med amfetamin. Nu för tiden sägs det att jag självmedicinerade, men innan var jag en narkoman som det hette på den tiden innan jag fick diagnosen ADD. Konstig hur dom kan dribbla med sina synpunkter och diagnoser dessa läkare och myndigheter. I dag har jag det i medicin-form så då är det ok. Då är man plötsligt godkänt av samhället och myndigheter.

Men jag fick kämpa för att få min diagnos. Jag gav mig fan på att bli rättfärdigat och la mig frivilligt på behandlingshem i 3 år. Jag är envis å det tror jag har hjälp mig på gott å ont. Jag ger helt enkelt inte upp när jag vet att jag har rätt. Spelar ingen roll hur lång tid det ska ta. Jag var mer eller mindre hatat av båda läkare och en del av dom anställda i.o.m att jag gick i strid mot dom å tog ingen skit fast jag fick lida en hel del för detta. Jag var aldrig fysisk aggressiv utan verbal på ett smart sett som uppfattades som ett hot och rädsla  mot läkare och andra vårdare. Att jag själv har jobbat inom vården gjorde inte saken lättare för jag såg vad som hände med andra ögon.

Att bli behandlat som ett barn och kränkt är det värsta jag vet. Tyvärr är detta vanligt på behandlingshemmen. Det som är mest skrämmande är att dom flesta behandlingshemmen vill bara tjäna pengar och struntar om man är påtänd eller missbrukar inne på avdelningen. Du får bara hålla dig på rummet tills du är ren så dom andra inte blir påverkat å sugen. 2000 pr dygn är vanlig taxa för en klient. Vissa tar in rätts-psykpatienter så dom kan få upp till 9000 kr pr dygn Det är skrämmande. Tyvärr för dom så har jag kontaktat media om detta och länsstyrelsen. Vem fick rätt till slut tror ni?!

En annan grej son jag kom å tänka på nu var hur vanligt det var med våld och slagsmål. Man fick se till å ha ryggen fri helt enkelt. Till slut blev man så van att man helt enkelt inte brydde sig om det kom en stol flaggande eller om någon blev misshandlat eller satte eld på sitt rum.
Men från det ena till det andra så vill jag påpeka detta med avtändningen  som är en obehaglig känsla som bara den som behandlas med concerta kan känna och beskriva. Sömnen påverkas så klart. I dag har jag båda lugnande i form av xanor och lyrika samt nitrasepan till natten.

 
Nej nu blir det natta för mig. Godnatt till alla.

.
Kämpa på för sina rättigheter är nått man måste göra i dag. Det är som jag brukar säga:

“man ska vara frisk för att vara sjuk”

Lyssna å njut

 

 

Dire Straits - Tunnel of Love Music Video

Fick börja om med Concerta

Efter mycket kämpande med biverkningar av stratteran fick jag ge upp och gå tillbaks till min gamla medicin Concerta. Mina påtagligaste biverkningar var mitt skiftande humör samt att jag kände mig som om jag var i nån slags dvala. Det låter säkert som ett skämt, men så är inte fallet. Visst – björnen går jo i dvala på vintern. För mig kändes det som en påtvingat och obehaglig känsla. Jag ville inte prata om det med någon först för vissa skulle väl få för sig att jag hade fått någon slags psykos och trott att jag var en björn. En björn i dvala!

Det skulle sett ut det. I dag kan jag skratta om det, men då när jag hade den hemska känslan var det absolut inget kul. Det var som en mardröm som inte ville släppa taget – tills den dag jag gick in på fass sin hemsida och läste på om biverkningarna. Å ta mig fan sto det som en möjlig biverkning. En biverkning som kunde ge en känsla av dvala har jag värken hört eller läst om innan. Jag slutar aldrig att överraskas av dessa biverkningar på mediciner som gör en sjukare än friskare. Det finns t.o.m biverkningsmediciner som har biverkningar.

Men nu är det bara att ta nya tag å försöka på nytt och hoppas på det bästa. Hålla mig till anvisad dos och sköta Concertan. Min kontaktperson sa till mig en gång : ( något som har etsat sig fast i minnet ) “Jag kan hjälpa dig att hålla skeppet flytande. Du styr rodret medan jag hjälper dig med seglen så du kommer åt rätt riktning. När du känner dig redo och stärk nog styr du skeppet och tar hand om seglen själv och är din egen styrman och kapten “

Länder som utför dödsstraff är brottslingar med dubbel–moral

 

Jag har svårt att förstå hur en brottsling kan bli avrättat av samma system som har infört lagar där det är straffbart att mörda. Som jag anser det så gör jo samma land samma brott som personen i fråga som blir avrättat. Alltså utför dom ett brott som dom själva har stiftat en lag för.

En dödsdom verkställdes i Arizona i USA i oktober. Det är den 24:e verkställda dödsdomen i Arizona sedan delstaten återupptog dödsstraffet 1992. Ungefär 15000 personer ha blivit avrättat i USA sedan 1608.

Många som får sin dödsdom får sitta i flera år en dödscell i väntan på avrättning. Där sitter dom med vetskapen om att en dag ska jag avrättas.” En dag ja, men när?!”. Det kan ta flera år innan det verkställs. 10 eller kanske 20 år kan dom få vänta. Det vill jag säga är toppen på tortyr. Tänk dig själv att sitta så länga utan vetskap om när. Så plötslig en dag får du veta att det är din tur. Din tur att dö. Du får din  sista måltid som du själv får bestämma. Vad är det för humanism eller tröst för den dödsdömda att få en fet biff med béarnaisesås och en bakat potatis med vitlökssås innan personen ska mördas. Mördas av samma land som har infört dödsstraff för mord. Det är jo ett hån mot personen å ingen snäll handling. Toppen på berget måste jag säga är när flera personer från olika myndigheter (eller vem dom nu är) sitter å tittar på när dödsdomen verkställs. Jag undrar på vad som pågår i deras huvud. Hur dom tänker. Om dom har nått samvete. Samvete för vad dom gör. Vet dom inte själva  att dom är mördare också.

Och sen har jag många gånger ställt mig frågan hur en präst kan komma in till den dödsdömda strax innan avrättningen och be en bön. I bibeln står det i dom tio budorden bland annat att “du ska inte döda”. Vart tog logistiken vägen?!

Snacka om dubbelmoral i dubbel bemärkelse.

Äntligen fick jag tid hos Läkaren

Ja i går var jag hos Dr Olle Hollertz på Rehab-mottagningen i Hultsfred. Olle är Specialistläkare inom ADHD så han visste vad han pratade om. Jag var nöjd med besöket. Äntligen kan jag lägga ned min energi på nåt annat än att jaga läkare.