Svenska rättssystemet är en skandal

Det svenska rättssamhället har mer eller mindre kapitulerat i mina ögon.“ Småsaker ” som olaga hot, stölder av syklar och datorer ligger längst ned på prioritetslistan. Oftast blir dom nedlagt av åklagaren rätt snabbt .För min del anmälde jag en person för olaga hot 2010-04-22. Ett brev kom dumpande ned igenom brevinkastet med obehagliga hot. När jag anmälde detta till Hultsfreds-polisen blev jag förort av inspektör John-Åke Andersson  angående hotet. Det var helt klart att det var ett olaga hot som var skrivet på papper. Annars skulle inte en erfaren polis av denna rang komma på tanken att ta i mot anmälan.Samtidigt blev jag upplyst av Insp Andersson att jag hade rätt till skadestånd för psykisk lidande om fallet ledde till åtalat.  

I dag blev jag upplyst om att fallet var nedlagt, av en slump. Var i kontakt med Oskarshamns-polisen i ett ärende och fick då veta att kammaråklagare Wilhelm Storck vid åklagarkammaren i Kalmar ansåg att det inte var ett hotbrev. Men tydligen såg åklagare Wilhelm Storck med “ andra ögon ” och lade ned anmälan. Jag har svårt å förstå hur en åklagare kan tolka hotbrevet på ett annat sett än polisen. Polisen är ute på “ fältet “ dagligen och är vana att ta i mot anmälningar om olaga hot medan en åklagare som har suttit vid skolbänken och pluggat juridik i flera år och i dag sitter för det mesta på sitt kontor och i rätten, kan tolka det på sitt sett, är skrämmande! Ett bevisligt handskrivet hotbrev kan t.o.m en tio-åring fatta som olaga hot. 1+1=2!!! Så enkelt är det å räkna ut den matematiska termen som är lika med innehållet i hotbrevet. Svårare är det inte!

Man kan fråga sig ibland om det är värt å göra en polisanmälan överhuvudtaget. Jag blev självklart besviken och känner mig som en korkat pappskalle som överhuvudtaget anmälde skiten. Det här är den sista gången jag gör en anmälan. Den saken är klar.Då gör jag heller upp med personen ifråga å får det avklarat på en gång-istället för att förlita mig på rättsapparaten som tar lång tid på sig så jag hinner noja upp mig och blir dårlig och besviken igen! Först var jag nojig, men sedan vart jag smått paranoid och fick hålla mig inne av rädsla helt enkelt.

Vart tog den Svenska demokratin vägen som vi alltid har sett som en självklarhet och kämpat för?! Och samtidigt pressar vi på andra länder för att dom ska få sin frihet och samma rätigheter som vi har. Det Svenska rättsapparaten är långt i från demokratisk. Det har jag sett många tecken på och hört från många andra .Jag har själv blivit åtalat, men fick ingen advokat. Så jag fick vara min egen! Det är tur att jag är rapp i käften och vet vilka frågor jag ska ställa och hur jag ska formulera mig. Och det viktigaste! Jag håller mig lugn i rätten och brusar inte upp. För då är det kört. Till saken hör att målsmannen i detta ärendet gjorde bort sig totalt så rättens ordförande undrade vad han överhuvudtaget gjorde där.Målsmannen presenterade sig som köpman för Ica i Salem. Till min överraskning frågade ordförande om han hade nån dokumentation på att han var den som han utgav sig för. Det säger mycket.” Köpmannen “ ville ha ett skadestånd på 29.000 kr för att jag hade snott 2 packet sigaretter från hans affär. Han menade på att jag upptog hans arbetstid och var därför berättigat till denna summa skadestånd. Ska också säga att åklagaren satt å skämdes och rodnade. Han satt mest å tittade ned och sa inte ett ord. Vem vann målet?! Jo jag!!! Jag kom överens med ordföranden att betala tillbaka 2 packet sigaretter.

Å det här handlade om “ 2 packet sigg “ Då kan man fråga sig vad som pågår inom det Svenska rättsapparaten! Demokrati?! Vad är det?! När människor med makt nästan kan göra som dom vill. Mitt förtroende för rättsapparaten har förfallit!

Det kommer att sluta med att folk lessnar och tar lagen i sina egna händer-det ser man flera exempel på redan idag.

Man har helt enkelt inte något val!!!

Samtidigt är jag överbevisat att anmälan mot mordbrand-försöket blir nedlagt……………………………….

 

Västerviks psykriatiska avdelningar är under all kritik

Har varit med om en hel del brister på psykriatiska avdelning 24 på Västerviks sjukhus. För det första så  uppsöker dom ingen kontakt med patienterna när dom mår dårligt. Där kan man ligga inne på sitt rum en hel dag utan att personalen kommer in. Många patienter har svårt med kontakt, å då menar jag ta kontakt med personalen när dom mår dårlig. Det har varit tillbud där en patient har försökt hänga sig inne på avdelningen.

Man kan fråga sig vad personalen är till för. Utfodring och medicindelning?! Det värkar inte bättre. Jag ville prata av mig med en personal senast jag var där för att undgå behovsmediciner. Tycker det är bättre att snacka. Men dom sket fullständigt i det!!!

Värkar vara smärtsamt för dom att jag har jobbat i samma yrke, på Huddinge sjukhus. Jag vet tydligen och kan yrket så jag blir “jobbig”. Jag blir ett besvär. Men skit samma. Skärpning!!! Innan något allvarligt händer.

Att vårdas när man själv har jobbat i vården

I bland har jag märkt-eller rättare sagt ofta, så blir man mottagen på ett annat sett når man själv jobbar eller har jobbat inom vården när man uppsöker vårdcentralen eller ett sjukhus och ska prata med en läkare,(å då är det speciellt läkare jag syftar på). Jag kan komma till vårdcentralen med mitt problem å bli bemött av en läkare som tror han har löst mina problem bara sådär på några minuter igenom att titta lite i min journal, prata med mig och undersöka mig. Å ja! Lite blodprov också-det måste jo förankras i papperna så klart, det får vi inte glömma. Att allt finns där är viktigare än att bli vårdat eller rättare sagt att ta den tid med patienten som är så viktig. Kan uppleva att det är som  löpande-band mottagningar! In ut in ut in å så ut å så är det klart-“nästa tack! “

Å så råkar jag ifrågasätta vissa saker som borde göras på ett annat sett eller föreslår andra metoder. Å jävlar vilka blick jag har fått på mig. Om blick kunde döda är ett vanligt utryck-men här vill jag säga; kom inte å tro att du är någon-blicken.

Då säger jag som jag alltid brukar; “Jag har själv jobbat inom vården så jag vet vad jag pratar om”. “ Jaha-å vart då?!” (standardfrågan) “På Huddinge sjukhus!”

Vops! Vad hände! Det var som å släppa en bomb med splittergrantarer . Reaktionen blir omedelbar å vården blir en annan. Ett helt annat bemötande, som också är och förblir varaktig hos denna läkaren i fråga. Vänliga och osäkra drag i ansikte är den vanligaste reaktionen.  Efter besöket brukar det vara inskriven i min journal att jag har jobbat inom vården-som en sjukdom.

Tråkigt tycker jag att det ska daltas med läkarna och respektera dom och inte våga ifrågasätta vården. Det är vi som betalar för den å då tycker jag att vi ska få nåt tillbaks.

Det är inte –50 talet fortfarande! Det är 2010!!!

Kritik till Västervik Sjukhus

Jag har märkt att det är en en stor skillnad på den slutna psykiatriska vården i Sverige å Norge. I Sverige "händer" det inte så mycket. Det är det klassiska med medicinering och sen är det inte så mycket mer. Du kan ligga på sängen hela dagen om du vill o.s.v. Ingen aktivering med andra ord.

Så var det när jag låg inne på en avdelning på Västervik sjukhus. Dom kom inte ens in på rummet för å fråga om du mådde bra. Jag kunde ligga å "trycka" i sängen en hel dag utan att en enda personal kom in. Det var flera med-patienter som upplevde det samma.Det är samtidigt jätteviktigt med fysisk aktivitet å inte bara medicinering.

"Det är inte alla som har lätt för att säga till att dom mår dåligt"